Witherwings

Jag och Cornelia hade den här konversationen förra veckan.

(Ylva nördar randomly på Matrix) Zionism har väl att göra med återtagande av heliga landet, och i Matrix heter undergroundstaden Zion, de vill återta jorden. De som gjorde filmen borde tänkt på att de skulle kunna koppla det med alla knäppa nazistidéer om konspirationer där judarna styr allt, för i Matrix skulle det ligga något i det...Typ.

Eeh. Alltså, jag har inte sett Matrix. Men är det inte i den filmen som Magneto böjer upp grindar?

Hahaha!  Magneto är ju från X-men...

Aha. Finns det nån flicka i rullstol på en brygga, typ?

Nej, men vad fan, det är X-men!

(tystnad)

..Det här kan vara en jättedum fråga, men.. Förekommer det nån cagefighting?

Arrghh. Fortfarande X-men.

Jaha. Hahaha. Jag blandar alltid ihop Ian Mckellen med Hugo Weaving.

Riiight.

 Men finns det inte siffror som går neråt i Matrix, eller?

Jo, precis.

I ett rum.

Eh, nej, alltså hela världen är siffror i Matrix.

Men var de inte i ett rum bara?

...Nej

Eller, det kan vara för att jag bara sett ett "bakom scenen" program.

Gaah

Men! Nu vet jag. Det finns ju en stor fight-scen med Hugo Weaving, jag såg den på TV.

Ja!

Han hängde i vajrarna.

 ...Va?

Ja, han flög runt i vajrar...

Eh, det var nog mest bakom scenerna han gjorde det. Gud vad du är dålig.

Hihi. Så Magnetos mamma blir inte kidnappad av nazister heller...

Idag var jag hos naprapat och blev glatt misshandlad. Var aningen hög och osammanhängande par timmar efteråt. Känner litegrann för att gå tillbaka igen imorgon.

Lyssnar just nu på nyanlända Patrick Wolf-skivan The Bachelor och håller på att gå upp i en puff och ett glittrigt poprökmoln av den mörka electrofolk-indiemagin. It sparkles!



Genom Bandstocks.com har skivan helt finansierats av fans, däribland jag. Hurra.

Har haft ett strålande dygn i Jönköping med Cornelia och Hallor.  Allt överträffade förväntningarna, vilket i och för sig var väntat, men över förväntan om överträffandet. Eller nåt sånt, i alla fall. Konserten var great med superarrangemang med en fet blåsorkester på gamla arklåtar, Cygnet to cygnet och Bottleneck barbiturate. Det var skitkul att höra Ola ta Judas låtar från Jesus Christ Superstar.  Åsa Fång sjöng Edith Piaf, också helt strålande.

I övrigt undrar jag hur det gick till att vi tre fick flika in på en rather posh orkesterkonsert men funderar inte mer på sannolikheten där. Det var hur som helst kul också. (Man kan lyssna in just det vid 2:30 och framåt här om man så vill.)



En blåsorkesterfestival kan också tydligen vara underhållande, hela Jönköping var smetfullt med folk. Vi råkade droppa in mitt i en klockren konsert med Pirates of the Caribbean-soundtracket.  Satt på mysiga fik och pubar eller strosade runt mest hela dagen, med en paus då vi letade efter Pingstkyrkan där konserten var, på ytterst ineffektiva sätt. "Åh, en kyrka. Vi kollar om det är den. Nej, det var det visst inte. Men där är en till. Och en till. Och ännu en. Vi kollar dem också." Att leta efter en viss kyrka i Jönköping, the Capital of Bibelbältet är väl lite som att leta efter ett särskilt halmstrå i en höstack.

 Vi var hur som helst lata och dök upp en och en halv timme innan konserten som de flesta andra. Kön var redan rätt lång men morphade på en halvtimme till läskigt lång på tvåhundra meter. Helt fullsatt de första raderna när vi kom in, utom av någon anledning de tre platserna på första raden i mitten precis framför mikrofonen. "Eeh, är det ledigt här?" Fotograf: "Javisst!" Helt oförtjänt. Vi fick skämmas när konferenciern talade om alla de lojala människorna som köat hela dagen utanför.

Ett frenetiskt nördutbyte uppstår efteråt med Ola varpå jag i 180 återger en sketch. Ola gillar katter och hundar. "Cat, are you drilling?" Stalinist oranges och motvilliga orkesterbarn är mina favoriter. I have bought a hammer! You may borrow it if you like! Ingen hann förstå något alls. Ingen kan vänta till december. Mysigt med återträff och snack hur som helst.

Jag uppskattade under detta högst osannolika dygn att jag  hittade skon jag upptäckte att jag tappat ur väskan på vägen till bussen, skon som låg minst trehundra meter tillbaka och med två minuter på mig att leta. Jag var något andfådd men oerhört självgod på bussen. Själva bussresandet var också klockrent, halv sju på morgonen åkte vi, för att åka hem kvart i två på morgonen igen. Billigt och någorlunda smärtfritt förutom att jag fått tillfällig narkolepsi nu.

Såhär såg jag ut dagen efter, med shorts för 50 spänn och matchande fulsnygga (övervägande fula) solglasögon jag hittade i le jönköping. Sex timmars sömn över två-tre dagar. Less than piffy.