24 timmar av osannolikhet
Har haft ett strålande dygn i Jönköping med Cornelia och Hallor. Allt överträffade förväntningarna, vilket i och för sig var väntat, men över förväntan om överträffandet. Eller nåt sånt, i alla fall. Konserten var great med superarrangemang med en fet blåsorkester på gamla arklåtar, Cygnet to cygnet och Bottleneck barbiturate. Det var skitkul att höra Ola ta Judas låtar från Jesus Christ Superstar. Åsa Fång sjöng Edith Piaf, också helt strålande.
I övrigt undrar jag hur det gick till att vi tre fick flika in på en rather posh orkesterkonsert men funderar inte mer på sannolikheten där. Det var hur som helst kul också. (Man kan lyssna in just det vid 2:30 och framåt här om man så vill.)
En blåsorkesterfestival kan också tydligen vara underhållande, hela Jönköping var smetfullt med folk. Vi råkade droppa in mitt i en klockren konsert med Pirates of the Caribbean-soundtracket. Satt på mysiga fik och pubar eller strosade runt mest hela dagen, med en paus då vi letade efter Pingstkyrkan där konserten var, på ytterst ineffektiva sätt. "Åh, en kyrka. Vi kollar om det är den. Nej, det var det visst inte. Men där är en till. Och en till. Och ännu en. Vi kollar dem också." Att leta efter en viss kyrka i Jönköping, the Capital of Bibelbältet är väl lite som att leta efter ett särskilt halmstrå i en höstack.
Vi var hur som helst lata och dök upp en och en halv timme innan konserten som de flesta andra. Kön var redan rätt lång men morphade på en halvtimme till läskigt lång på tvåhundra meter. Helt fullsatt de första raderna när vi kom in, utom av någon anledning de tre platserna på första raden i mitten precis framför mikrofonen. "Eeh, är det ledigt här?" Fotograf: "Javisst!" Helt oförtjänt. Vi fick skämmas när konferenciern talade om alla de lojala människorna som köat hela dagen utanför.
Ett frenetiskt nördutbyte uppstår efteråt med Ola varpå jag i 180 återger en sketch. Ola gillar katter och hundar. "Cat, are you drilling?" Stalinist oranges och motvilliga orkesterbarn är mina favoriter. I have bought a hammer! You may borrow it if you like! Ingen hann förstå något alls. Ingen kan vänta till december. Mysigt med återträff och snack hur som helst.
Jag uppskattade under detta högst osannolika dygn att jag hittade skon jag upptäckte att jag tappat ur väskan på vägen till bussen, skon som låg minst trehundra meter tillbaka och med två minuter på mig att leta. Jag var något andfådd men oerhört självgod på bussen. Själva bussresandet var också klockrent, halv sju på morgonen åkte vi, för att åka hem kvart i två på morgonen igen. Billigt och någorlunda smärtfritt förutom att jag fått tillfällig narkolepsi nu.
Såhär såg jag ut dagen efter, med shorts för 50 spänn och matchande fulsnygga (övervägande fula) solglasögon jag hittade i le jönköping. Sex timmars sömn över två-tre dagar. Less than piffy.
I övrigt undrar jag hur det gick till att vi tre fick flika in på en rather posh orkesterkonsert men funderar inte mer på sannolikheten där. Det var hur som helst kul också. (Man kan lyssna in just det vid 2:30 och framåt här om man så vill.)
En blåsorkesterfestival kan också tydligen vara underhållande, hela Jönköping var smetfullt med folk. Vi råkade droppa in mitt i en klockren konsert med Pirates of the Caribbean-soundtracket. Satt på mysiga fik och pubar eller strosade runt mest hela dagen, med en paus då vi letade efter Pingstkyrkan där konserten var, på ytterst ineffektiva sätt. "Åh, en kyrka. Vi kollar om det är den. Nej, det var det visst inte. Men där är en till. Och en till. Och ännu en. Vi kollar dem också." Att leta efter en viss kyrka i Jönköping, the Capital of Bibelbältet är väl lite som att leta efter ett särskilt halmstrå i en höstack.
Vi var hur som helst lata och dök upp en och en halv timme innan konserten som de flesta andra. Kön var redan rätt lång men morphade på en halvtimme till läskigt lång på tvåhundra meter. Helt fullsatt de första raderna när vi kom in, utom av någon anledning de tre platserna på första raden i mitten precis framför mikrofonen. "Eeh, är det ledigt här?" Fotograf: "Javisst!" Helt oförtjänt. Vi fick skämmas när konferenciern talade om alla de lojala människorna som köat hela dagen utanför.
Ett frenetiskt nördutbyte uppstår efteråt med Ola varpå jag i 180 återger en sketch. Ola gillar katter och hundar. "Cat, are you drilling?" Stalinist oranges och motvilliga orkesterbarn är mina favoriter. I have bought a hammer! You may borrow it if you like! Ingen hann förstå något alls. Ingen kan vänta till december. Mysigt med återträff och snack hur som helst.
Jag uppskattade under detta högst osannolika dygn att jag hittade skon jag upptäckte att jag tappat ur väskan på vägen till bussen, skon som låg minst trehundra meter tillbaka och med två minuter på mig att leta. Jag var något andfådd men oerhört självgod på bussen. Själva bussresandet var också klockrent, halv sju på morgonen åkte vi, för att åka hem kvart i två på morgonen igen. Billigt och någorlunda smärtfritt förutom att jag fått tillfällig narkolepsi nu.
Såhär såg jag ut dagen efter, med shorts för 50 spänn och matchande fulsnygga (övervägande fula) solglasögon jag hittade i le jönköping. Sex timmars sömn över två-tre dagar. Less than piffy.
Kommentarer
Postat av: Ricochet
alltid lika het :*
Postat av: Ylva
Thank you ^_^
Såg dig i Patricks Wolfs tackrader =P
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: